Att leva med en gammal hund

Att leva med en gammal hund är speciellt. I bakhuvudet gror det att ens tid tillsammans kanske snart är över och samtligt vill man göra det bästa och mesta av den tid man har kvar. Personligheten ändras till viss del. De hör vad de vill och gör vad de vill. Detta leder till många skratt och ibland frustration J. Men mest är det charmigt. Ena dagen gör de lydnadsmoment perfekt och ena dagen är det precis som om man aldrig har gjort det förut. Men ändå försöker de efter bästa förmåga och är lika glada för det. Baily har alltid antagit vaktrollen i hemmet och har hållit koll på ytterdörren. Nu kommer hon mest hela tiden och vill ha gos, väldigt angenämt. Närheten med matte har blivit mer och mer viktigt. På nätterna vankas det ibland. Det är väldigt jobbigt då man ständigt ligger på spänn för att höra att allt är bra. Man vill ju att de ska må bra.

Jag tror på att hålla gamla hundar aktiva. Så länge Baily orkar med så får hon träna lydnad och skogsträning varje gång vi är iväg. Det är bara att anpassa träningen efter dagsformen. Viktigast är att hon känner sig prioriterad och får ha kul. Sedan kan man strunta i detaljerna. En ganska rolig form av hundträning faktiskt. Sedan är det extra roligt när träningskamraterna lägger lite extra vikt vid den gamla hunden och får den att känna sig speciell. Bara för att man inte tävlar längre behöver inte träningen vara mindre viktig. 13 år i april är inte illa!

Min älskade Baily är och förblir min första cattledog och har en speciell plats i mitt hjärta. Hon är hunden som alltid har glimten i ögat och är den som alltid vill jobba. Bailybus är den vackraste vackraste, på alla sätt och vis!

Baily och jag myser i soffan!