Agilityns utveckling

Ännu en helg med agilitytävling. Denna gången hela helgen i Malmö. Jag måste säga att agilityn börjar tappa sin charm. När man sitter där hela dagarna hör man hur människor klandrar sina hundar för allt som går fel. Man verkar tro att hundar medvetet vill jävlas med oss. All etologi och forskning om hundar jag känner till visar inte direkt på att hundar tänker illvilligt som vi människor. Jag tycker istället att man får ta ansvar för sin egen träning och utvärdera sig själv varför det inte går bra. Jag kan ganska lätt avgöra varför det inte gick så bra för oss i helgen, för lite träning och banor som är lite för svåra för sin klass! Så kan det bli när man jobbar mer än 8-17 varje dag. Sedan börjar också agilityn tappa sin charm för nu har man bestämt att det ska bli svårare att ta sig upp i klasserna. Detta ska ha diskuterats på dommarkonferens (beklagar om jag inte har kollat källan själv). Svårare har det redan blivit i och med regeländringen. Färre har chans att ta pinnar i klass 2 och i och med att man får stanna kvar i klassen kan vissa ta hur många pinnar som helst och peta ner dem som vill vidare. Inte sportsligt om man frågar mig! Jag tycker också det är viktigt att komma ihåg att klass 1 är första klassen och därmed är hundar eller förare nybörjare. Att 80-90% diskar sig i en klass visar ju på att banorna är alldeles för svåra. Är man nybörjare ska man ju kunna ta sig runt en bana precis som man kan i lydnadsklass 1 eller appellklass utan att behöva vara proffs eller ha möjligheten att träna hund på heltid. Alla har inte lyxen att de kan livnära sig själv på hunderi och träna hela dagarna. Både denna och förra helgen var klass 1 banorna som svåra klass 2 banor, utan linjer för hundarna och fällor som en klass 3 hund har svårt med. Vad är rimligheten i det? En klass 1 hund ska helt plötsligt kunna alla konstiga byten, kunna förskjutna staket, ha fem fällor samtidigt, inte hitta linjer att dra på, ja listan är lång.

Men jag är nöjd med mina hundar. Demi har tyvärr problem med att hon river. Hon är en liten largehund som kan ha problem med höjderna i svängar. Hon blir lite för intensiv och tappar då kroppen. Hade önskat att hon hade kommit ner i medium. Det borde vara fyra storleksklasser för en liten hund på bara previs över 45 cm ska hoppa 65 cm. Largehundar ska hoppa betydligt mer än sin mankhöjd, så är det inte i de andra storleksklasserna. Funderar faktiskt på att sluta med henne för skaderisken blir för stor. Men svårigheterna på banorna klarade hon galant men jag orkade inte hålla ihop oss som ekipage hela rundan. Då blir det lätt en disk. Sedan fick vi ett nytt problem som började förra helgen, Demi sprang under förstahindret. Därför fick jag starta med henne denna helgen för att inte befästa beteendet och då blev jag lite efter i handlingen redan från början. Baily var också duktig. Första dagen tappade jag henne vid ett kontaktfält och tjo så var vi diskade. Andra dagen kom vi runt men vi missade ett kontaktfält och då kom jag av mig så vi missade ett hinder i en sväng. Så 10 fel blev det.

Nu får vi träna på. Halmstad om två veckor. Jag skulle gärna vilja ha Bailys sista pinne i agilityklass 2. Men den där sista pinnen blir nog svår att få efter regeländringen. Får se om jag hittar någon mer tävling i sommar men det ser ganska glest ut. Baily blir ju inte yngre och i klass 3 kan hon inte längre konkurrera med dessa 3-åriga bc. Hade vi tränat mer rätt från början hade hon kunnat ge dem svar på tal! För gisses vad hon kunde springa! Demi går också som en raket.